Anarko-primitivism , politisk och etisk rörelse som kombinerar den politiska ramen för anarkismen med den kulturella kritiken från primitivism.
På många sätt delar dessa synpunkter gemensamt. Anarkismen trotsar hierarkiska maktförhållanden, särskilt inom det politiska området, medan primitivismen i allmänhet utmanar mänsklighetens villkor, det moderna sättet att leva, i den civiliserade världen. Var och en erbjuder kritiska perspektiv på mänskliga institutioner och samtidigt institutionalisering av mänskligheten och jordens naturliga ekosystem. Anarko-primitivister hävdar att civilisationen (som vissa medlemmar i rörelsen kallar "megamaskinen" eller "Leviathan") fungerar som den främsta motorn för alienation från naturen och andra. Således försöker anarko-primitivister att leva i samhällen som är i harmoni med naturen och befriade från civilisationens regler.
Anarko-primitivister gynnar småskaliga decentraliserade konstruktioner som handverktyg, minimalistiska bostäder och vilda matkällor. Anarko-primitivister är kritiska till alla stora tekniska system som kräver en enorm infrastruktur, såsom kraftverk, bilar och städerna själva. Den ståndpunkten handlar lika mycket om att motstå centraliserad auktoritet, vare sig i form av statliga eller företagsenheter, som om att återspegla ekologiska bekymmer.
Även om stor vikt läggs vid att återansluta mänskligheten till dess tidigare ekologiska sammanhang (som ibland kallas ”re-wilding”), anarko-primitivister gör lite ansträngningar för att förneka eller ignorera den tekniska utvecklingen under de senaste 10 000 åren. Anarko-primitivister hävdar att individer borde försöka avskalka civilisationens tekniska fart och i slutändan helt frigöra sig från dess maskineri - vilket inkluderar övergivandet av jordbruket för en jägare-samlare-existens och den eventuella minskningen av den mänskliga befolkningen till cirka 100 miljoner personer— så att arten kan återvända till att leva inom planetens naturliga rytmer snarare än på bekostnad av dem. Med tanke på den extrema motkulturella karaktären hos ett sådant program, har anarko-primitivism inte ett stort efterföljande,och vissa forskare och anhängare hävdar således att anarko-primitivism har mer nytta som en kritik av den moderna civilisationen än som ett praktiskt alternativ till den.
